|
Lingbo Hembygdsgård
Lingbo Hembygdsgård, maj 2020
Lingbo hembygdsgård är en släktgård och f.d. gästgivargård som ligger efter väg 272, ca 3 km norr om gränsen mellan Gästrikland och Hälsingland, drygt 300 m norr om Lingbo kyrkan. Hembygdsgården är den Öppna Hälsingegård som ligger längst söderut.
Gården är öppen sommartid, från helgen efter midsommar till mitten av augusti, lördag och söndag mellan kl 11 och 18. Här finns mycket att se i huset och dessutom en servering med hembakt kaffebröd. Loppisen, anordnad av Röda Korset, är också värd att ta en titt på och även hantverksförsäljningen i Butik Kreativ, vilken har verk skapade av lokala förmågor.
Olika utställningar anordnas när vi har den möjligheten.
VÄLKOMNA!
Här nedan följer en presentation av Hembygdsföreningen och Hembygdsgården och dess anor, skriven av Kerstin Lindberg 2002 (bilder, Göran Sundin):
Lingbo hembygdsförening bildades år 1975 för att värna om och vårda hembygdens miljö och kulturarv och för att föra detta vidare till kommande generationer. Mycket tacksamt och med glädje mottog hembygdsföreningen den 3:e oktober 1989 gårdshus, bryggstuga och ladugård med samtliga inventarier och omkringliggande tomt. Gården, avsedd att bli Lingbo hembygdsgård, donerades av Hedmans sterbhus, d.v.s. Torsten Åkerlund och Anita Hedlund med familjer, båda sentida ättlingar.
Hedmans släkt har funnits i Lingbo sedan 1500-talet. Stamhemmanet har varit Lingbo nr 1 på Näset. Vid laga skifte år 1874 blev fastigheten utbruten, utökad och inregistrerad med egen fastighetsbeteckning. Vid ungefär samma tid etablerades den egna fäboden på Långnäset. Den gamla gemensamma, vid Näsfäbodarna, användes fortfarande som bete åt fåren. Detta till mitten av 1950-talet. Syskonen Einar och Cecilia Hedman tillhörde den sista aktiva generationen som bodde på gården.
Det rödfärgade mangårdshuset av trä byggdes på 1700-talet. Jämte lantbruket drev här Jonas Persson-Hedman gästgiverirörelse under åren 1844-1874. En tegelsten i den öppna spisen vid bakugnen vittnar alltjämt om detta. Den övre våningen användes som gästvåning och kunde så småningom indelas i små lägenheter. Många nygifta unga Lingbomakar fick där sin första bostad. Bekvämligheter saknades, dass fanns i ladugården och vatten fick bäras in i köket. Vintertid hände det att vattenskopan frös fast i hinken om någon slarvat med eldningen kvällen innan. Lägenheterna blev dock med tiden alltför omoderna. Bottenvåningen var bostad åt ägarfamiljen och användes senare som sommarbostad, när den nya vita huvudbyggnaden uppförts år 1882. Sommartid medförde också gott om flugor. För att mor i huset och minsta barnet skulle få matro, sov de i ett utrymme som saknade fönster, den s.k. ”Flugskrubben”. Där står ”stannsängen” och barnvagnen kvar på sina ursprungliga platser. Kringvandrande luffare, ibland flera, kunde få övernatta i ett särskilt rum kallat ”Luffarkammaren”. Från 1915 och fram till 1990 har byggnaderna utnyttjats allt mindre.
Det vita huset är nu avstyckat och i privat ägo.
Hembygdsföreningen har sedan övertagandet varit fullt engagerad med reparationsarbeten. Vår bortgångne ordförande Sigurd Nilsson var en kunnig eldsjäl som har haft stor betydelse för detta arbete.
Mangårdsbyggnaden har städats grundligt. En del utrymmen har målats och tapetserats om. Trapphallen på bottenvåningen har fått en ny tapet, framtagen efter en förlaga från en äldre gård i Lingbo. Ett modernare kök har inretts.
Bryggstugan, som länge användes som tvättstuga, hade avloppsfrågan löst på ett ganska enkelt sätt. Golvplankorna var lagda med stora springor, så att vattnet från tvättbyttorna kunde vältas ut och rinna ner. Det dränerades sedan bort i den luckra marken under huset. År 1990 grävdes och lades nya ledningar till bryggstugan och den nya toaletten. Vid grävningsarbetet påträffades gamla grundmurar. Gärdsplatsen kan därför ha delats med ytterligare hus och familj.
På nyårsdagens morgon år 1862 drunknade en familjemedlem i gårdsbrunnen. Den blev senare igenfylld, men finns idag markerad på gårdstunet.
Den stora ladugården har rätats upp och ny el har dragits in. ”Fäjset” har målats och nya golv är inlagda på flera ställen bl.a. i utställningslokalen och i lidret.
I trädgården finns några väldigt gamla äppelträd ”Ryssträd”, som våra karoliner lär ha fört med sig hem till Sverige. Ett timrat härbre flyttas sommaren 2002 från andra sidan väg 272 och placeras bortom fruktträden. Härbret inreds som lekstuga.
Ännu återstår mycket arbete av goda krafter, både beträffande byggnader och gårdstun. Att omhänderta, arkivera och förvara skänkta föremål och gamla foton från bygden, är ett fortlöpande arbete som kräver ansvar.
Tillägg:
En fäbodstuga, även den med ursprung från Hedmans hemman och timrad 1775 vid Näsfäbodarna ca 5 km NV om Lingbo, flyttades 1925 till skogsbacken väster om hembygdsgården. Den låg undanskymd och användes enligt rykten för bl.a. pokerspel. Kyrkan, prästerna och dess lagar var stränga och läget på stugan gjorde det möjligt att idka sådan ogudaktig verksamhet.
Tyvärr tog stugan skada av den fuktiga miljön nedanför slänten och när Torsten Åkerlund skänkte den till hembygdsföreningen 2006, beslutade man att flytta upp den på slät mark, närmare hembygdsgården.
|
|
|
|
|